I den stora världen, utanför Knäckebröhult där jag bor…

Här i Knäckebröhult (läs: del av större stad, men ändå med äcklig småstadskänsla där alla vet allt om alla, och där det dessutom förekommer en mycket stark lokalpatriotism) tycks det som om många automatiskt förutsätter att alla som jobbar här även bor här (för aaaalla vill väl bo i Knäckebröhult, eller…?). Nyligen utspelade sig följande lilla dialog mellan mig och en besökare:

Besökare [visar mig gammalt svartvitt foto i bok om lokalhistoria]: ”Vet du var den här vägen ligger? Och finns den kvar fortfarande?”
Jag: ”Ingen aning tyvärr… Jag bor inte här.”
Besökare [uppriktigt förvånat]: ”Nähej…?!”

Det är inte första gången folk tror att jag bor här bara för att jag jobbar här, och förmodligen inte den sista heller. Charmigt? Skulle inte tro det.

Annonser

Leave a comment »

Julkul

Äldre man drämmer ner en packe med fem deckare på disken, och ställer sig och blänger på mig i tystnad.

“Hej hej. Ska du låna eller lämna?”

“Låna fattar du väl!”

Det är alltid så roligt att höra att ens besökare riktigt insupit den glada och lugna helgatmosfären, eller hur?

*******

Medelålders kvinna hastar in, springer fram till en bokvagn och börjar febrilt bläddra bland de återlämnade böckerna. Hon ser stressad ut, och muttrar för sig själv.

“Hej hej. Kan jag hjälpa dig med något?” frågar jag, och får en förvirrad blick som svar.

Damen gräver vidare, allt mer målmedvetet, och jag frågar igen:

“Letar du efter något särskilt?”

Ytterligare en ilsken och stressad blick som svar. Efter en stund rusar hon iväg mot låneautomaten med famnen full av ljudböcker och en missnöjd min i ansiktet. Jag är säker på att jag kunde besparat henne en stunds stress om jag bara fått veta vad hon letade efter och, jag vet inte, tillåtits göra mitt jobb?

*******

Stressad mamma med två små barn störtar in på biblioteket. Ett av barnen dras genast till vårt julpysselbord som vi stället upp för att förbipasserande barn – och vuxna – ska få möjlighet att bygga lite juldekorationer om andan faller på. Mamman rycker genast bort barnet och börjar med hög röst förklara att så får man INTE göra, man får bara plocka med pysslet om någon sagt till en att man får och dessutom kostar det minsann pengar!

Jag passar på att påpeka att det inte alls kostar pengar, och att alla får lov att pyssla om de vill. Mamman börjar först urskuldra sig osammanhängande medan hon fortsätter dra barnet bort från bordet, och blir sedan sur på mig för att jag sade emot henne. Sedan tillbringar hon en stund med att skälla på sitt barn inne på barnavdelningen.

Jag hoppas att de haft en lugn och skön jul och får ett lugnt och skönt jullov, och att barnen får gott om uppmuntran att utveckla sin kreativitet.

*******

En God och Glad Midvinterfestival tillönskas våra läsare, må det Krälande Kaoset hålla sina tentakler över er och låta sitt slem drypa över er och era närmaste. IÄ!

Leave a comment »

Kära lärare…

Vi vill bara påpeka att vi är ett bibliotek, och ingen bokhandel eller antikvariat. Detta innebär följande:

– Vi har ingen lista där man kan skriva upp sig på böcker som ska gallras. Och det kommer vi aldrig att ha. I synnerhet inte på andra enheters böcker.

– Man kan inte heller ”köpa loss” en bok som börjar bli gammal och ”borde vara dags att gallra, eller hur…?”. Det spelar ingen roll att det är din favoritbok som inte går att köpa i bokhandeln längre, eller att du vill läsa den för din klass en gång om året. Köpa gamla böcker får du göra på antikvariat.

– Att du står och låtsasgråter med hundögon framför oss gör oss inte mer benägna att göra ett undantag för din skull, snarare tvärtom. Fjollerier undanbedes å det bestämdaste.

När vi dessutom förklarat att det inte går, varje jämrans gång du lånat boken de senaste tio åren, så borde det ha gått in nånstans på vägen. Kan man tycka.

Mvh Knäckebröhults bibliotek

Leave a comment »

Reserverad attityd

Jag står i disken och lokaliserar om några böcker när en äldre herre i shorts och linne kliver fram och blänger på mig.

”Hej hej”, hälsar jag.

”Nu får vi se!” fnyser han, slänger sitt lånekort på disken framför mig och ställer sig med ryggen mot mig.

”Jaha… vad vill du ha hjälp med?”

”Ja, jag ska se om min bok har kommit!” När jag vänder mig om för att leta efter hans reservation fortsätter han ”…men det vet du nog, om du bara har viljan.”

Jag väljer att inte svara på det, eftersom en omisskännlig lukt börjat sprida sig kring disken: lukten av en konfliktsökare. I stället plockar jag fram hans bok och lånar ut den. När jag inte säger något mer om hans uttalande pressar han på:

”Du är alltid lite förbannad när jag kommer in, va?”

”Det tror jag inte, hur menar du då?”

”Ja, det kan du ju fråga dig!”

Så tar han sin bok och går därifrån, ilsket muttrande.

*******

Det är möjligt att jag pratat med dig förut, kära låntagare, men det har jag inget minne av eftersom du bara är en av minst ett dussin män omkring 60+ som kommit in bara den här veckan med en nedlåtande attityd, och jag har varken intresse, ork eller lust att lära mig se skillnad på er.

Jag skiter i om du har fått vänta mer än två dagar på din reserverade bok, eller om din bil inte startade i morse eller vad du än har för frustrationer du vill ta ut över mig. Du får precis samma service som alla andra, och med din attityd ska du bara vara jävligt tacksam att jag över huvud taget svarar på tilltal.

Jag kan tipsa om att bästa sättet att få bra service inte är att vara snäsig och undanhålla information, det kan i stället riskera att få motsatt effekt.

Leave a comment »

Rena PINan

På sistone har jag hört från flera kollegor berättelser om biblioteksbesökare som uttrycker stark frustration över att ”tvingas” ha en PIN-kod kopplad till sina lånekort.

För inte alls längesen hade jag själv två besökare som betedde sig som om jag genom att be dem om en PIN-kod dels sagt till dem att de måste fylla i den försvårade självdeklarationen med 24 bilagor, och dels förolämpat dem personligen. Jag har lite svårt att förstå den attityden.

För det första är man inte ”tvungen” att ha en PIN-kod, inte på Lilla Stadsdelsbiblioteket åtminstone. Det är nödvändigt att ha en för att låna själv i våra automater, för att använda internet på biblioteket, för att kunna låna e-böcker och för att kunna logga in och sköta sina ärenden via vår hemsida, men du är inte ”tvungen”.

För det andra är jag hur som helst inte personligen ansvarig för bibliotekets tekniska utveckling (dessvärre), så det lönar sig verkligen inte att bli arg på eller ventilera din frustration över mig. Jag kan visserligen föra din åsikt vidare till vår IT-avdelning, men de kommer inte att vrida klockan tillbaka bara för att du vill det.

För det tredje, ja ”det är så mycket koder nu”, men så länge du inte väljer 1234 eller nåt annat dumlätt så kan du med hyfsad säkerhet använda samma eller liknade koder på många ställen. Alternativet är att skriva upp dem, helst någon annanstans än på kortet.

Att bli arg på mig för att du inte kan komma ihåg en fyrsiffrig kod är ungefär som att skälla ut en telefonist för att din läkare är sjuk, det vill säga helt onödigt och inget som lär förändra situationen till det bättre.

 

Comments (1) »

Kära biblioteksbesökare…

Om du vill ställa en fråga till personalen, men sedan inte håller tyst länge nog för att personalen ska kunna svara på din fråga, eller ställa viktiga följdfrågor, bli inte förvånad om kvaliteten på resultaten inte motsvarar dina förväntningar.

Om du envisas med att avbryta mig när jag försöker förklara sökresultaten för dig får du vara beredd på att jag antingen kommer att sluta förklara eller helt enkelt höja rösten och prata över dig.

Ställ inte frågor du inte vill ha svar på.

Leave a comment »

Kära förälder…

Att våra mjukisdjur står högst upp på en hylla, nådd endast via stege, borde väl ändå vara en stark indikation på att de inte ska plockas ner?

Leave a comment »