Archive for juli, 2009

Osanitär olägenhet

Härom dagen när biblioteket precis hade stängt gick jag runt och plockade upp allt skräp folk hade spritt omkring sig, samlade ihop tidningarna som låg utslängda på och omkring bord och ställde i ordning så vi kunde få gå hem, när jag upptäckte något som hängde över ryggstödet på en stol vid internetdatorerna (bibliotekets mest utnyttjade tjänst, näst toaletten). Jag närmade mig med viss tvekan.

Det visade sig vara en jacka som någon glömt kvar, en grå och blå täckjacka (varför bär folk täckjackor mitt i sommaren? Medges, det är inte en i alla lägen strålande varm sommar, men ändå). Mot bättre vetande tog jag tag i  kragen på den för att bära bort den till bingen med Upphittat, men släppte den omedelbart igen.

Det kändes ungefär som om någon alldeles nyss smort in kragen med hudsalva, alldeles slipprigt. När jag tittade närmre insåg jag att det helt enkelt var jackan som var riktigt, riktigt otvättad och liksom smetig med ägarens utsöndringar av gammal svett, hudavlagringar och annat. De ”grå” partierna var schatterat bruna och hela jackan liksom glänste som av olja. Nu blev jag också medveten om Lukten…

Jag backade undan, och insåg att handen jag tagit i jackan med kändes som om jag råkat komma åt en skvätt margarin, liksom flottiga. Jag tvekade ett ögonblick, och gick sedan och tvättade händerna. Jag stod helt enkelt inte ut. På vägen tillbaka gick jag förbi skrivbordet och plockade upp ett par bomullshandskar jag brukar använda att hantera återlämnade böcker med eftersom dessa oftast är rejält dammiga.

Om du som läser nu börjar misstänka en begynnande bacillskräck hos mig, betänk då att dessa handskar från början var vita, men efter bara två användningar hade tydliga bruna och grå fläckar. Böckerna på bibliotek är smutsiga!  Inte bara av damm och sådant. Jag har sett exempel på böcker som kommit tillbaka med alla möjliga olika fläckar, från kaffe och andra drycker till mat och… ja, vi vill inte alltid spekulera i vad som kan ha spillts på en del böcker vi får in. En gång fick vi tillbaka en kokbok som var helt indränkt med matolja, sidorna i hela boken var genomskinliga. En annan gång hittade vi flera portionssnusprillor, möjligen använda som bokmärken (!).

Flera av mina kollegor använder också handskar när de hanterar böckerna som kommer tillbaka, och också när de sätter upp böcker i hyllorna. En annan anledning till att böcker är smutsiga är förstås att städningen på biblioteken ofta är undermålig. Den ordinarie städpersonalen har oftast bara i uppgift att städa golv och toaletter, och vi i bibliotekspersonalen har i allmänhet inte tid att damma av hyllor, skyltar, belysningsarmaturer och annat mer än kanske någon gång om året. De som sitter med pengapungen vill helt enkelt inte släppa till nog med pengar för att det ska kunna städas ordentligt.

Hur som helst är nu den insmorda jackan nedstoppad i lådan med kvarglömda saker, och jag hoppas att dess ägare snart återvänder för att hämta sin uppenbarligen högt skattade ägodel… innan den börjar lukta på allvar.

Comments (7) »

Flerdimensionella filmer

Det har börjat dyka upp biofilmer i 3D numera. Nu kanske ni tänker på den här sortens ”3D” som fanns på 80-talet (och tidigare?), med de där pappglasögonen som hade ett grönt (eller blått) och ett rött öga, och där filmen liksom ändå var röd-grön-suddflummig när man tittade. Men nej, jag pratar om riktig 3D. Faktisk, riktig 3D, där man känner djup och där bilden är kristallklar och knivskarp.

Hittills har jag sett två filmer i 3D, ”Monsters vs Aliens” och ”Coraline”, och jag är såld. Första intrycket (på ”M vs A”) var många ooooh och aaaaahh och wooooow, men efter kanske 20 minuter hade jag vant mig, och då blev jag nästan lite blasé istället. Det blev så självklart att det var tredimensionellt.

Hur filmerna kommer att se ut på dvd sen vågar jag inte tänka på, det måste bli väldigt platt.

Testa om ni inte redan har gjort det, man blir verkligen överrumplad med hur snyggt det är.

….och filmerna då? En kortrecension:

Monsters vs Aliens: typisk Dreamworksfilm skulle jag säga. Snygg, fartig och kul, med skojiga karaktärer. Muterade monster kallas in för att slåss mot utomjordingar som invaderar jorden, med oundvikliga slutstrider.

Coraline: snygg och udda film med lite knarkad känsla (i synnerhet i trädgården bakom huset), och faktiskt en aning obehaglig. Om man är helfrälst på boken så kanske man tycker att filmen har för många fel, bland annat är det två karaktärer tillagda i filmen. Själv såg jag filmen först (och gillade den) och läste boken sen, och blev ganska besviken på boken. Hade hoppats på att den skulle förklarat en del som inte filmen tog upp, men boken var snarare hälften så lång som filmen. Jag kan gissa att det kan kännas tvärtom för den som älskade boken och sen ser filmen.

Comments (2) »